Söndagar....

Denna dag, söndag.... Jämt jämt är det söndag, kan det inte vara fredagskväll istället?

Hinner knappt vara ledig alls innan en ny vecka med hysteriskt jobbande börjar. Känns just nu inget kul alls.

Hursom, helgen har varit fin, idag blir det också trevligt, homeparty hos kollega. Hoppas bara inte de tycker Pulvret är för förkyld.... Snoret rinner som gardiner under näsan... Fast det är grönt, då smittas det väl inget värst?

Ska försöka ta mig i kragen och göra något vettigt av denna dag.

Ett år har gått, vart tog tiden vägen?

Pulvret fyllde igår ett år! Hur kan tiden ha gått så fort? Hur har vi lyckats förstå hur man tar hand om ett litet barn? Märkligt, man klarar mer än vad man tror.... ;-)

Grattis min älskade Puddingpastej!

Snurrigt liv

Min hjärna är alldeles urblåst.Är så trött att jag inte ens vet vem jag är.... Har hänt en del denna vecka. Jobbet är galet, det är så mycket att göra. På hemmafronten så har min älskade pärla till bil blivit såld. Det känns lite sorgligt. Emellertid kommer en ny bil nästa vecka. Inte ny, men ny för oss.

Imorgon fyller gubben ett år! Det ska firas. Fast vi har glömt köpa presenter och ännu inte planerat aktiviteten. Blir till att baka tårtor i massor.

Finns en massa att skriva egentligen, men jag är för trött.

Omskakad!

Lilleman kröp runt och vi höll på och pysslade med diverse. Sambon hörde då plötsligt att han lät konstigt och såg honom falla ihop. Lilleman hade satt ett skydd som man sätter på vassa kanter i halsen. Sambon lyckades som tur var få ut det snabbt! Efter det lät gubben lite konstigt på rösten, men han var pigg och glad. Föräldrarna var emellertid omskakade.

Tänk vad som kunde ha hänt! Nej, vill inte ens tänka på det. Ska titta över hela lägenheten igen, här ska det åter barnsäkras. Vi har gjort alldeles för lite. Om vi ordnade mer skulle det kunna ge oss mer frihet och trygghet som föräldrar för då behöver vi inte vara lika nojjiga. Bäst för alla parter.

Har idag jobbat, överlevde det också. Långt möte och jag hade alltför mycket att göra. Svårt att koncentrera sig på möten då. Gick hem i bra tid då vi skulle provköra en bil. Bilförsäljare är intressanta figurer. Denne man var mycket trevlig, men oj så försäljaraktig. Bilen var fin, men stor. Är så förtjust i vår lilla pärla, men hon är ju inte trafiksäker och inte får det plats något. Blir till att investera i en ny bil.

Lilla familjen längtar efter ett litet radhus att bo i. Tänk att ha egen uteplats..... Fler rum.... Inga knäppa trappor till barnvagnsrum.... Drömmen lever, men känns lite avlägsen. Kan heller inget om så stora investeringar. Blir även lite rädd för mäklare.

Har under kvällen lagat lite nyttig vegetarisk gryta. Nya livet börjar nu. Eller, vi får se, kanske bara en kaka först........

Söndagsångest

Varför innebär söndagar en sådan anspänning? Varje söndag, framförallt framemot eftermiddagen börjar jag att känna en obehagskänsla kring bröstet. Vill inte ha söndagskväll, dagen före jobb. Tankarna kring att jag inte tog vara på helgen och allt jag ska hinna med följande vecka rusar i skallen.

Jag har ett jobb, det är jag tacksam för. Jag vet dock inte om jag hittat rätt i tillvaron. Jobbet är egentligen roligt och ösigt, men det kanske är där problemet ligger, i ösigheten. Kanske vore behövligt med lite lugn och ro, att hinna med det som ska göras. Fast, om det skulle vara för lugnt, skulle jobbet kanske kännas meningslöst, tråkigt? Varför då vara ifrån sin lilleman? Bit ihop, kämpa på, full fart mot nästa helg! Hinner ju knappt märka av veckodagarna ändå, de går så fort.

Familjelivet är som det ska vara. Vi är trötta, emellanåt lite griniga, men annars har vi roligt. Lilleman kan numer stappla fram med små steg. Han har gått några meter. Emellertid verkar han inte så road av att gå för egen maskin, vill helst hålla i sig med en hand (absolut inte med båda!). Just nu sover den lille varelsen, tittade precis till honom. Finns inget vackrare än ett litet busfrö som sover lugnt och stilla. Ser så trygg ut. Fast det är fantastiskt mysigt med en sprallig och lycklig liten en också. Han har det bra hemma med Puppan. De är ett riktigt team. Jag är inte lika populär hos lilleman längre. Ingen idé vara svartsjuk, det är ju så det ska vara.

Bästa att avsluta och krypa i säng, det är en dag imorgon också...

Gör ett nytt försök...

Har nu försökt mig på att blogga i tre omgångar. Föga framgångsrikt. Har inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag tycker om det. Tycker det är roligt att läsa andras bloggar, men är rädd för att lämna ut mina kära, mig själv och skriver därför så kryptiskt att jag inte ens själv förstår vad jag skriver om. Mitt val av yrke spelar också in... Å andra sidan finns så många bloggar att det kanske inte är så troligt att någon hittar just min och än mindre kan koppla denna till mig.

Nu kan man ju tänka, varför ska du då blogga? Varför inte ge blanka f-n i det?

Jo jag tänker, jag måste ha en hobby, en ventil. Just nu snurrar så mycket i min hjärna att den nästan exploderar. Testar om detta hjälper.