imorgon ska vi åka in till stora staden....är det tänkt. Händer i princip aldrig. Det är ju så jobbigt att åka tåg med barnvagn, det är ju så jobbigt att gå runt i stan med barn... Så brukar det minsann låta här hemma. Inte bara från Puppan, men även i mitt lilla huvud. Visst är det lite kruxigt och trångt i stan, men ligger den så nära så borde man väl ta sig en tur dit, eller hur? Jag hoppas vi kommer iväg, men jag tror att det kanske inte blir så....
Underbart med påskledigheten var det. Tid tillsammans med Pulvret och Puppan. Längtar tillbaka till friheten. Kände att jag åter fick närheten till Pulvret som blivit så pappig. Ja, jag vet, det är sjukt att bli svartsjuk, men jag är inte den enda mamman, jag vet minst två till. Pulvret är pigg, rolig, glad, mysig och fantastiskt kramgo. Lite svår att få att sova dock.........
Senaste veckorna har varit lite dimmiga, jobbet är lite rörigt tycker jag allt. Flackar runt i bil, alla är besvikna på mig ständigt och jämt och visst minsann, jag är ju hopplös. En kollega funderade under lunchen om det kanske inte är så att vi är självplågare hela bunten, att välja ett jobb där alla bara är missnöjda och skäller oavsett vad man gör. Jag skulle kunna arbeta dag och natt utan att räcka till. Men, jobbet är ganska roligt egentligen. Har dessutom härliga kollegor och får ha kontakt med fina personer varje dag. Nu har jag arbetat på arbetsplatsen i fem månader = erfaren, en av de gamla i gänget, får frågor från nyanställda. Det går fort på min arbetsplats. Snart är jag chef.
Angående träning så har det gått sisådär, under påsken åt jag dessutom för mycket. Inte så mycket godis, påskharen hade gömt ett ägg med äckligt godis. Det ligger just nu i skåpet och möglar. Min mage putar och jag får mystiska blickar från olika håll. Jag misstänker att de tror att jag är gravid, så är INTE fallet. Jag har bara ätit för mycket och druckit för mycket kaffe, då sväller magen. Det sägs att man inte kan punktförbränna, men hur ska jag göra? Magen är i vägen när jag sitter. Jag satsar hursomhelst på beach 2010.
Nu är det dags att krypa i säng. Korsorden saknar mig. Puppan diskar, kommer nog att så göra i två timmar till... Diskmaskin, jaså inte nej, varsågod diska, hej då filmtittande och att umgås.
1 kommentar:
haha, en viss bitterhet eller kanske trötthet tycker jag mig skönja i sista avsnittet om disken.
klart ni ska våga er in till stan!! jajaja.
Skicka en kommentar