Lilleman har börjat på förskolan, än så länge bara inskolning. För en timme sedan, lite drygt, lämnade jag honom där. Vad han skrek! Fast kanske inte mest för att han visste att han skulle bli lämnad utan kanske snarare för att det tog för lång tid för de andra barnen att ta på sig skorna så att han inte kom ut till bilarna snabbt nog. Vem vet..... Jag hoppas att han glömde bort att gråta och hittade en rolig Bobbycar att köra med. Inte alls roligt att lämna söthjärtat i det tillståndet. I ren planeringspanik ringde jag chefen och sa att det kanske dröjer innan jag kommer tillbaka.... Sa även att jag kanske ska gå ner i tid. Hon sa åt mig att inte stressa fram något beslut, hon vet att jag nojjar för att Lilleman ska vara enda barnet som går heltid...
Angående det här med att gå många timmar på förskolan, jag vacklar.... Jag vet att Lilleman är liten och inte direkt har ett behov av förskola på så sätt att han är för liten att leka MED andra barn, däremot leka BREDVID, det gör han. Han kommer att gå många timmar, det blir tufft för honom. Visst kan jag kanske hämta tidigare någon dag och kanske var ledig då och då med flex, men utifrån min arbetssituation så kommer det kanske bli långa dagar. Jag vet att jag borde gå ner i tid, men det innebär sammaarbete, mindre tid att utföra det på och en lägre lön. Frågan är vad vinsten blir... Kommer jag att bli för stressad? Dessutom mindre föräldrapenning vid ett ev barn nummer två. Dock är väl egentligen inte ekonomin ett bekymmer, beror mer på om vi hittar en ny bostad.... Jag kan heller inte helt styra med tider, på jobbet måste allt avhandlas i gruppen och vi måste ha en viss bemanning. Har ju ett lite trixigt jobb... Hinner inte med hälften av allt jag måste göra. Har läst på tok för mycket på nätet om hur hemsk förälder man är om man lämnar ett så litet barn på förskola och framförallt så många timmar.
Ska sluta ångestventlilera nu, försöka äta lite om inte förskolan ringer och säger att det är kris...
